Pappatid
Förra helgen var det som ni alla vet Fars dag och det brukar passera lite halvt obemärkt förbi i min lilla familj. Vi är aningen anti mot allt vad konsumtion heter åtminstone på dessa "bemärkelsedagar", som vi anser mest gynnar handeln. Som mest ringer vi och grattar våra egna fäder och smågrabbarna ger pappa var sin kram och säger grattis. I år ändrade vi lite på det genom att faktiskt fara och fira med lite kaffe och gotta hos min mor & far, och jag valde att köpa en blomma till min pappa. Min pappa har nämligen ett så fantastiskt handlag med blommor, och växter framför allt, att om han hade en trädgård skulle den troligen vara vackrast i kvarteret.
Därför valde jag att ge bort min favoritblomma — orkidén. Det är en utmaning att få de att blomma om och om igen, så jag gav min pappa en utmaning! Själv har jag 10 orkidéer i olika färger och två utav de är av en annan sort än den klassiska brudorkidén. Dessa två Cambrias, som de heter, har jag än idag inte fått att blomma om, men jag har lyckats få dem att föröka sig eftersom dem till en början var en växt! Två av orkidéerna har blommor på G, medan en blommar för fullt. Idag tog jag hand om dem igen, för en utav dem vägrar ta sig och en annan stackare bytte jag jord på för komposten hade börjat sina. Vi får se vad som händer framöver, de flesta orkidéer har ju en viloperiod nu — även om det inte märks så väl här i Sverige tack vare vårt varma inomhusklimat på vintern.
♥
Vad jag tyckte bäst om att göra förra helgen — och som var hela poängen med detta inlägg — var att umgås med min pappa. Vi gick bland annat på IKEA tillsammans och han hjälpte mig kånka hem ett skåp till hallen! Det bästa med det hela var att det bara var vi två som var iväg och vi hade möjlighet att prata på ett sätt som vi inte ofta kan, eftersom det då är annat som kommer i vägen. Alla borde umgås med sin pappa själva ibland, det gör gott för själen! Ser därför fram emot att bo i hus lite extra, för då kommer jag att ha en trädgård som jag hade hoppats kunna locka pappa att hjälpa mig att fixa....
Puss på dig, papi!
♥♥♥
Därför valde jag att ge bort min favoritblomma — orkidén. Det är en utmaning att få de att blomma om och om igen, så jag gav min pappa en utmaning! Själv har jag 10 orkidéer i olika färger och två utav de är av en annan sort än den klassiska brudorkidén. Dessa två Cambrias, som de heter, har jag än idag inte fått att blomma om, men jag har lyckats få dem att föröka sig eftersom dem till en början var en växt! Två av orkidéerna har blommor på G, medan en blommar för fullt. Idag tog jag hand om dem igen, för en utav dem vägrar ta sig och en annan stackare bytte jag jord på för komposten hade börjat sina. Vi får se vad som händer framöver, de flesta orkidéer har ju en viloperiod nu — även om det inte märks så väl här i Sverige tack vare vårt varma inomhusklimat på vintern.
♥
Vad jag tyckte bäst om att göra förra helgen — och som var hela poängen med detta inlägg — var att umgås med min pappa. Vi gick bland annat på IKEA tillsammans och han hjälpte mig kånka hem ett skåp till hallen! Det bästa med det hela var att det bara var vi två som var iväg och vi hade möjlighet att prata på ett sätt som vi inte ofta kan, eftersom det då är annat som kommer i vägen. Alla borde umgås med sin pappa själva ibland, det gör gott för själen! Ser därför fram emot att bo i hus lite extra, för då kommer jag att ha en trädgård som jag hade hoppats kunna locka pappa att hjälpa mig att fixa....
Puss på dig, papi!
♥♥♥
Resultatet av mitt scrapande
Jag tillhör kategorin småpysslare, där scrapping har blivit my new shit. Jag testade det för första gången lite småskaligt inför lilla storebrors dop för drygt två år sedan och tyckte att det var kul då. Inför storebrors mycket försenade barnkalas med tema Halloween, på självaste Alla Helgona-dagen, provade jag att göra egna inbjudningskort. Det var jätteroligt att köpa in alla prylarna och stå där i butiken och klura på vad som skulle kunna funka ihop! Resultatet blev mycket lyckat, och om inte barnen uppskattade det så gjorde i alla fall deras föräldrar det!
♣
För barn är något kräsnare idag än vad vi var när jag var liten, eller så verkar det kanske bara för att jag är vuxen nu och inte riktigt ser på saker som barn gör. Jag är ganska tråkig och väldigt vuxen, och desstuom ett kontrollfreak så det var oerhört viktigt för mig att storebrors kalas blev lyckat. Och det blev det, även om allt inte blev exakt som jag hade tänkt mig från början. Märk väl att det var jag, och INTE barnen som var missnöjd!! De hade hur kul som helst, även om en del utav de inte åt så mycket för våra "skräckdelikatesser" inte föll dem i smaken. Marsipan i synnerhet verkar vara något äckligt och främmande, åtminstone för 7-åringar. Så hädanefter blir det inte marsipanöverdragen tårta, hur mycket sonen än tjatar, för det är inte roligt att kasta bort en stor del av en tårta när det finns andra varianter man kan tillaga.
♥
Så nu kan jag alltså säga av erfarenhet att barnkalas är roliga, men det är roligast när någon annan anordnar de. Därför kommer det att sitta långt inne nästa år att göra nåt liknande — eller får vi hoppas att jag har hunnit glömma bort hur det var. Jag har hört annars att Busfabrikens kalas brukar vara uppskattade....
♣
Och för att återgå till scrapping, jag har fått mersmak så håll utkik i era brevlådor runt julen, för tomten verkar komma tidigare till vissa i år :)
♥♥♥
♣
För barn är något kräsnare idag än vad vi var när jag var liten, eller så verkar det kanske bara för att jag är vuxen nu och inte riktigt ser på saker som barn gör. Jag är ganska tråkig och väldigt vuxen, och desstuom ett kontrollfreak så det var oerhört viktigt för mig att storebrors kalas blev lyckat. Och det blev det, även om allt inte blev exakt som jag hade tänkt mig från början. Märk väl att det var jag, och INTE barnen som var missnöjd!! De hade hur kul som helst, även om en del utav de inte åt så mycket för våra "skräckdelikatesser" inte föll dem i smaken. Marsipan i synnerhet verkar vara något äckligt och främmande, åtminstone för 7-åringar. Så hädanefter blir det inte marsipanöverdragen tårta, hur mycket sonen än tjatar, för det är inte roligt att kasta bort en stor del av en tårta när det finns andra varianter man kan tillaga.
♥
Så nu kan jag alltså säga av erfarenhet att barnkalas är roliga, men det är roligast när någon annan anordnar de. Därför kommer det att sitta långt inne nästa år att göra nåt liknande — eller får vi hoppas att jag har hunnit glömma bort hur det var. Jag har hört annars att Busfabrikens kalas brukar vara uppskattade....
♣
Och för att återgå till scrapping, jag har fått mersmak så håll utkik i era brevlådor runt julen, för tomten verkar komma tidigare till vissa i år :)
♥♥♥
Finally!
Ja, så hittar jag alltså hit till slut. Jag vet att klockan är sjukt mycket och jag borde ha legat i säng för ett bra tag sen, men jag bara måste skriva av mig NU!
Igår måndag skrev vi nämligen äntligen på kontraktet för HUSET. För er som följt bloggandet, kommer det kanske som en överraskning att det blev ett helt annat hus än det som jag nämnt tidigare. Till saken hör att det andra radhuset egentligen oxå var för litet för vår stora familj, och vi hittade ett annat mycket större i samma omgivning. Banken har tagit sin tid på sig, och vi har t.o.m hunnit börja misströsta att det hela inte skulle bli av, men nu är det klart! Inflyttning borde bli ungefär vid den här tiden nästa år. Och förhoppningsvis får vi fira julen 2010 i VÅRT stora, fina hus tillsammans med övriga släkten!
Nedan ser ni lite bilder och vi har lyckats få tag på en hörntomt, som faktiskt blir en av de största på området med 23 hus. Modellen heter Smilla och är alltså ett kedjehus från tillverkaren Myresjöhus. I am so happy!
Givetvis har det ju hänt en hel massa andra saker sedan jag bloggade sist, men det får jag ta en annan dag. Nu ska här sovas!!
Gonatt kära läsare!
Igår måndag skrev vi nämligen äntligen på kontraktet för HUSET. För er som följt bloggandet, kommer det kanske som en överraskning att det blev ett helt annat hus än det som jag nämnt tidigare. Till saken hör att det andra radhuset egentligen oxå var för litet för vår stora familj, och vi hittade ett annat mycket större i samma omgivning. Banken har tagit sin tid på sig, och vi har t.o.m hunnit börja misströsta att det hela inte skulle bli av, men nu är det klart! Inflyttning borde bli ungefär vid den här tiden nästa år. Och förhoppningsvis får vi fira julen 2010 i VÅRT stora, fina hus tillsammans med övriga släkten!
Nedan ser ni lite bilder och vi har lyckats få tag på en hörntomt, som faktiskt blir en av de största på området med 23 hus. Modellen heter Smilla och är alltså ett kedjehus från tillverkaren Myresjöhus. I am so happy!
Givetvis har det ju hänt en hel massa andra saker sedan jag bloggade sist, men det får jag ta en annan dag. Nu ska här sovas!!
Gonatt kära läsare!
